Under vara tre dagar pa barriarrevet hann vi med hela nio dyk. Tva stycken var pa egen hand. Det forsta av dessa slutade med att vi hamnade lite val langt fran baten och de fick hamta upp oss med gummibaten. Gjorde inte oss nagot da vi fick aka snabbt hangandes fran ett rep tillbaka till den stora baten och fick en applad fran resten av folket vid var entre. Besattningen menade att det var forsta gangen de fatt hamta upp nagon med den lilla baten och att det var skam-turen! Ja ja, nagon ska val vara den forsta och det var faktisk nagra andra som blev upphamtade pa samma satt dagen efter. Vi sag i alla fall var forsta skoldpadda pa detta dyket. Lite oroad blev jag till en borjan nar Maria pekade ivrigt att det var nagot bakom mig. Svart att avgora under vattnet i nagons blick om det ar nagot bra eller daligt som vantar dig nar du vander dig om, men dar var en skoldpadda som vi kunde studera en lang stund efter det!
Det klart haftigaste dyket var nattdyket! Nar morkret hade lagt sig den andra natten tande de lampan langst bak pa baten sa att vi kunde se de stora fiskarna och hajarna cirkulera runt baten... dar skulle vi hoppa i. Till en borjan var det for mig (Julia) en skrackblandad fortjusning att titta ner under vattnet och inse att det simmar en 2,5 meter lang haj precis under mig. Nar vi hade gatt ner nagra meter under ytan insag jag att jag holl mig tatt intill en av de andra i var grupp. Efter ett tag slappte dock radslan och det gick an att njuta. Langst ner pa botten halsade vi pa en skoldpadda dar den lag och sov under en klippa. Ganska forvanande nar man forstod att det bara var ena foten av skoldpaddan man sag till en borjan och att den egentligen var 5 ganger sa stor som man forst trodde. Ungefar 1,5 meter lang och bred var den i sjalva verket. Vi sag aven en hummer som hoppade runt som en galning nar den fick ficklampan fran var instruktor riktad mot sig. Omojligt att saga hur manga olika djur vi sag under nattdyket, men vi hade hundratals lysande ogon riktade mot oss dar vi svavade runt i 30 minuter.
Resten av dyken gjorde vi under dagtid och de var inte heller annat an fantastiska. Som bast hade vi 20 meter klar sikt fran ytan, 29 grader i vattnet och ganska stilla vatten pa ytan. Med Open Water certifieringen fick vi som sagt bara ga ner till 12 meter. Vilket gjorde att vi bestamde oss for att ga till nasta niva, Adventure, 30 meter. Vi reagerade inte sa mycket pa att kvavehalten okade i kroppen nar vi gick ner till 30 meter, men tydligen reagerade vi nagot langsammare dar nere pa botten och farger andrades och blev morkare. En tomat som instruktoren kastade till fiskarna var mer gra/svart an rod. Att vi inte blev mer paverkade av kvavet kan ha berott pa att vi gick ner ganska langsamt. Mitt hogra ora ville inte tryckutjamna till en borjan och jag var tvungen att stanna upp och ga ner langsamt. Till slut var det som att nagot stack till med en nal och trycket slappte. Ingen harlig kansla, men det var vart det.
Som ni marker finns det mycket att beratta om varlden dar nere. Ni ska fa se nagra bilder. De beskriver det nagorlunda hur det var, aven om det inte gar att helt forklara den harliga kanslan av att svava fritt. Det var stor skillnad pa hur tung tanken med luft kandes pa land och i vattnet kan vi val saga! Vi hoppas att vi far uppleva samma kansla igen snart pa Nya Zeeland.
Inte att forglomma... som Maria skrev pa julafton sa hittade vi Nemo! Det finns dock inte sa manga kvar lange eftersom det var manga som blev hamtade ut havet efter att filmen Hitta Nemo blev popular :(.
Julia & Maria, Cairns.
Undervattensbilderna får vänta, uppladdningen här är inte på topp.
