Bettan här, fortfarande lika hel som när vi lämnade Melbourne. Lite smutsigare bara :)
Trixie har tagit oss utan problem hela vägen från Victoria via South Australia ända till Western Australia. Fortfarande lång väg kvar till vårt slutgiltiga mål, Perth.
Vi har åkt längst med kusten för det mesta, sett många fina vyer längst med vägen och massa vilda kängurus, både levande och döda. Gäller att se upp! Knappt några bilar alls och mest raksträckor så långt ögat kan nå!
Hunnit med ett stopp på en chokladfabrik med provsmak och ett wildlife sanctury i Adelaide ihop att få se näbbdjur men de gömde sig tyvärr :( Vi har varit vid Murphys haystacks och sett stora stenar mitt ute i ingenstans och åkt de 480 kilometrarna genom the Nullarbor och världens längsta raksträcka på 145,6 km genom ingenting, ingenting och ingenting! Allt du ser är en lång rak väg och ibland lite roadtrains, stora lastbilar med fyra släp som gör Trixie skakig när de kör förbi.. Jag är duktig som kör och fick stanna i min första poliskontroll. Körkort och blåstest var godkänt så vi fick åka vidare :)
Campinglivet är lugnt och stillsamt. Vi är som två gamlingar. Går upp och ned med solen och när vi inte är på vägen så sitter vi i solen och läser. Vi campar gratis och i vårt lilla tält har vi en luftmadrass och massa filtar som gör det varmt och gosigt :)
Varje kväll gör vi upp en eld där vi grillar korv. Billigt och bra eftersom bensin och mat är det enda vi betalar för. På en rastplats där vi stannade över natten träffade vi ett äldre trevligt par från Perth som bjöd oss på hemlagad mat och kaffe och kaka! Lyxigt värre! Dessutom fick vi nummer till en kille som förhoppningsvis kan fixa jobb till Kyle. Alltid bra med kontakter :)
Det enda dåliga med campinglivet är bristen på duschar. Det finns duschar men det är kallvatten som gäller så det blir snabba duschar :)
Saknar dock min kära gamla vän Maggan och nån att snacka svenska med ibland.. Hoppas hon jobbar på bra så vi kan ses snart igen!
Over and Out.
XOXO Bettan
